Blodtipp - kanske kan de ta sig

Igår seminerade jag 943, hon har väl inte visat några dunder symptom på brunst, hon var lite mer stirrig i mjölkgropen och sen när jag tittade till henne på eftermiddagen så hade hon en fin flyttning så jag tog en chansning. Hon var dunderbrunstig när jag väl seminerade, stod så fint. När jag tryckt av sperman och drog ur pistoleten såg jag en rätt rejäl blodtipp på stråt, inte alls bra. Alltså seminerade jag henne för sent, sånt händer om de är en dam som är dålig på att visa brunst. Men man måste chansa! Kanske lyckas de ta sig för de vet jag har hänt innan och man står som en frågetecken varje gång?!
Förövrigt är de rätt lugnt på brunstfronten, igår ruschade några men inte annars sådär jättelivat. Är lite orolig för alla kvigor som kalvade i oktober och framåt, dem har absolut inte visat några symptom på att bli seminerade. Vi har en teori och det är att dem mjölkar för mycket. Har man kvigor som kommer igång och mjölkar bra så är dem oftast väldigt dåliga på att visa brunst! Och de är faktiskt så att kvigorna som kalvat i Oktober och framåt mjölkar på som bara den.
Kul med bra mjölkresultat men inte alls lika roligt när dagarna drar iväg efter kalvning! Seminera en kviga som kalvade för 100 eller fler dagar sen, de tycker jag absolut inte det är någon mening med. Då går hon bara och mumsar i sig massa värdefull mat i slutet av laktationen och mjölkar typ ingenting.
Får hoppas att dem unga damerna kommer igång med brunstandet snarrast!
 
En rejälblodtipp var de. Men vi hoppas hon kanske tar sig ändå! Hon blev i allafall seminerad med Buckarby som hennes avelsplan säger!
 
 
 

maatildadahl-Om kossornas festdag och mjölkpigans vardag

Matilda, det är jag. Jag är 20 år och är bosatt i Småland i ett rött hus med vita knutar tillsammans med min sambo. Jobbar som mjölkpiga på en mjölkgård. Har funnit ett intresse för får/nötvallning och skaffat mig en bordercollie. Här kommer ni få läsa om mina framtida drömmar, vallning, träning, tunga tider och underbara tider!

RSS 2.0