Godkväll!

Var ju som sagt och vallade i Attjsö i förmiddags och tänkte jag skulle utvärdera hur de gick lite.

 

Det var ju som sagt ett himla tag sedan vi var ute i Attsjö och vallade så jag tänkte väl mest att ja, hon kommer ju absolut inte lyssna, hon kommer köra sitt eget race eftersom hon kommer få tillbaka sina gamla vanor. Men icke, hon la sig faktiskt ner på mina lugna ligg. Sen att hon var oerhört taggad och lite väl för nära djuren gjorde mig inte så mycket första runden för jag fick henne att lägga sig i de stunder jag ville.

Andra rundan befann vi oss i 25 och bestämde oss för att en gå med Ritcha i lina bakom djuren och jag går framför djuren och säger nästan ingenting. Linan var just för att hålla tillbaka henne eftersom hon går vid haserna på djuren eftersom de är så hon gör när hon vallar nöt. Men vi fårvallning behövs inte riktigt samma attityd och det är väldigt svårt för henne att avskilja de mellan djursorterna.

När linan åkte på och jag gick i ett oerthört lugnt tempo (ansåg att hon får fasen anpassa sitt avstånd efter min fart), Mia som höll i linan höll hårt och lät henne inte komma allt för nära djuren. Ritcha blir mer och mer frustrerad och en sida kommer fram som jag aldrig trodde hon skulle visa när hon väl jobbade. Hon skällde så de spottades runt henne, sådan frustration. Hon får ju frustruationsanfall eller vad man ska kalla de när hon får ligga på båspallen i ladugården och inte får arbeta så på så vis känner jag igen betendet. Men inte såhär, hon fick ju liksom jobba men hon hade sådan panik över att hon inte kom i haserna på djuren och kunde kontrollera det (enligt henne).

Vi körde på, jag gick bara runt och runt och sa inte en knyst. Vi tänkte vi skulle trötta ut henne lite och att hon sedan skulle gå ner i varv. Men de hände liksom aldrig och vi gjorde en så bra avslutning av de hela som vi kunde.

 

Sen gick vi in en tredje gång, samma sak igen. Mia höll Ritcha i linan och jag gick framför i ett lugnt tempo. Samma procedur. Skall och spott och kastningar från Ritcha. Sedan säger Micha som står bredvid hagen att jag kanske inte gå så pass sakta utan trampa på lite mer.

Och vips, skällandet slutade. Hon var fortfarande lite väl dragig i linan men den enorma frusturationen var borta. Vi gick runt och runt och de flöt på bra, jag säger fortfarande inte ett knyst mer än "stanna" ibland.

Vi avslutar det hela lugnt med ett ligg. Känns skönt att vi har hittat vad vi måste arbeta på! Såklart har vi MÅNGA saker kvar att arbeta med men har liksom inte riktigt knäckt nöten till hur jag ska få henne att gå lugnare bakom fåren, idag visade hon ett tydligt tecken på hur vi ska fortsätta arbeta. Vi ska hålla tempo, men ändå kontrollerat. Arbeta mycket med lina att någon stoppar henne när de blir lite väl nära  och sedan tror jag hon fattar den principen rätt fort.

 

Så roligt att komma iväg och valla lite och de ger så mycket mer när man är några stycken för då man kan hjälpa varandra! Tyvär finns inte alltid tiden till, men min plan är ju också att efter feb och alla matte är färdig att vi får lägga på ett kol!

 

Att träna på i nuläget:

• Hålla tempo vid drivningen men ändå hålla de kontrollerat.
• Arbeta mycket med lina vid fösning. Hon behöver ej gå så nära fåren.
• Jag ska hålla samma lugn i mina kommando och i min attityd.
  
• Verkligen belöna henne när hon gör rätt.