She is making me craazy!

Har för nu världens sämsta dagar, humöret suuuuger! De dåliga humöret går ut på kossorna, jag vet att de inte hjälper att skrika svärdomar åt dem men just för tillfället känns de lite bättre när dem där argsinta orden får komma ur min mun. Kan inte sätta fingret på var de är men pist off, de är jag!!
Ritcha hon fattar med att matte inte är som vanligt, hon håller sig gärna undan mig och underviker mina kommandon i ladugården vilket absolut inte gör de bättre. Vilket leder till en irriterad matte och en hund som absolut inte fattar vad hon gör fel hela tiden.. Hon gör kanske inte ens några fel men är redan irriterad på henne från ex första kommandot hon inte löd.
Idag.. idag hände som jag är mest rädd för. Hon sprang, av ren rädsla så bara sprang och sprang hon på vägen. Jag hade fullt upp med vetrinären och rent ut sagt sket i henne. Hon fick väl springa åt helsike då, hon fick skylla sig själv. Så tänkte jag just i den stressiga minuten (ångrade mig rätt hastigt och fick tårar i halsen och körde efter henne med bilen). Jag såg inte själva ögonblicket hon sprang iväg men något skrämde henne, jag misstänker oljudet från högtryckstvätten. Hon har skött sig så himla fint dem senaste veckorna, har jag bett henne ligga på en plats så ligger hon där, hon har till och med kunnat slumra till i oljudet i ladugården. Men idag. Hon var helt tagen.. Jag såg på henne att hon inte alls var bekväm i att befinna sig i ladugården idag, kanske var de åskvädret som kom senare som gjorde henne osäker? Men argsintheten som sker när Chefen ringer och säger att hunden springer på vägen den går inte beskriva. Pinsamt...
Idag var alltså en dag vi helst vill strycka. Hon är ju duktig, de är hon men ibland önksar jag att jag kunde fråga henne vad som rör sig inom pannbenet för hennes frågande blickar gör mig tokig i vissa sammanhang.
Här hemma  i huset går hon efter mig som om jag var de aldra bästa hon hade, i ladugården kan hon skita i mig totalt. Jag försöker lägga lite extra minuter på att träna även inne i ladugården, alltid ha godis med mig och belöna henne. Men inne i ladugården där klickar vi inte alltid ihop. Ibland går de super bra och ibland skit.. Men så är de kanske?
Just idag har de gått uselt.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

maatildadahl-Om kossornas festdag och mjölkpigans vardag

Matilda, det är jag. Jag är 20 år och är bosatt i Småland i ett rött hus med vita knutar tillsammans med min sambo. Jobbar som mjölkpiga på en mjölkgård. Har funnit ett intresse för får/nötvallning och skaffat mig en bordercollie. Här kommer ni få läsa om mina framtida drömmar, vallning, träning, tunga tider och underbara tider!

RSS 2.0